Göran Gillinger var ett av 90-talets mest välkända ansikten, tack vare sina roller i några av tidens största tv-produktioner.
Trots sina framgångar så avråder han nu sina barn från att gå i hans fotspår.
– Det avråder jag mina barn starkt från, säger Gillinger till Aftonbladet.

Göran Gillinger, 53, var länge en av Sveriges mest folkkära skådespelare. Genom åren har han medverkat i otaliga filmer och tv-serier, men sitt stora genombrott fick han mellan åren 1993–1994 när han spelade rollen som ”Raspen” i tv-serien Rederiet.

– Jag minns det som att jag hade väldigt kul och lärde mig mycket. Jag var faktiskt bara med i en säsong, men på den tiden fanns det inte så många tv-kanaler och Rederiet blev nästan som en religion, har Göran Gillinger berättat i en intervju med Aftonbladet.

I dag arbetar Gillinger fortfarande som skådespelare, men även som manusförfattare och med dubbning av tecknad film. Senast såg vi honom i rollen som Tjorvens pappa, Magnus Grankvist, i den nya versionen av Vi på Saltkråkan från 2025.

Göran Gillinger avråder barnen från att bli skådespelare

På det privata planet är Göran varit gift med Jenna Gillinger, 41, sedan 2014, och tillsammans har de barnen Neo och Luna. Göran har även sönerna Elliot och Henry från en tidigare relation.

Trots att Gillinger är tacksam för sin långa karriär som skådespelare, är det inget yrke han förespråkar för sina barn. Detta trots att hans äldste son Elliot utbildar sig inom film i Prag.

– Han utbildar sig till klippare. Min näst äldsta son Henry bor i Japan och pluggar japanska. Tack gode gud för att de inte går i mina fotspår och blir skådespelare. Det avråder jag mina barn starkt från.

Göran Gillinger om skådespelaryrkets baksidor

Genom roller i produktioner som Rederiet, filmen 30 november och tv-serien En fyra för tre blev Gillinger en stor tonårsidol under 1990-talet. Trots att kändisskapet förde med sig många fördelar, hade det också sina nackdelar.

– Uppmärksamheten var på gott och ont. Det är förstås kul att gå förbi köerna på Stockholms innekrogar när man är tjugo bast. Men det var också jobbigt, jag blev allas egendom. Då fanns Vattenfestivalen och jag kunde inte gå runt där. Alla skulle rycka i mig och prata. Samtidigt är det klart att man gillar uppmärksamhet om man som jag har jobbat som skådespelare i 30 år.