Svenska matprofilens första ord om otroheten: ”Sårat mina barn och min fru”

Hur står det till världens bästa Pekka?


– Det är ganska bra, tack! Livet har ju varit lite av ett gungfly de senaste månaderna. Får se när det börjar kännas mer stadigt under fötterna.

Nyligen slog bomben ner: du och Erik skulle skiljas efter tre decennier ihop! När bestämde ni er för att gå skilda vägar och vad låg bakom beslutet?


– Vi bestämde oss natten till den 23 februari på Gran Canaria, när jag redan bokat en ny hemresa en vecka tidigare än planerat. Tanken på en separation hade legat och pyrt under ytan en längre tid och vi hade hunnit backa från det slutgiltiga beslutet ett par, tre gånger under vintern. Men plötsligt kändes det att ”nu är det dags”.

Vem i din omgivning fick först veta att separationen var på gång?


– Mina närmaste vänner i Stockholm, tre personer som känner mig väldigt väl och som direkt fanns där för mig som ett enormt stort stöd. Sedan den dagen har de alltid varit redo för ett samtal, antingen på telefon eller ansikte mot ansikte. Lyssnande, begrundande och med kloka kommentarer till mina egna funderingar. Mina livlinor, helt enkelt.

Artikeln fortsätter under videospelaren.

Hur har det varit för dig att gå igenom en så här pass stor livsförändring?


– Ja, du… Jag processar det fortfarande och lär väl fortsätta att göra det. En fundering har varit: ”Vem är jag nu?” Alltså, efter att ha varit del av ett så självklart par, både för oss själva men även utåt, eftersom vi deklarerat vår kärlek för varandra flera gånger om genom åren: Pekka & Erik, Erik & Pekka. Både privat och offentligt har folk blivit förvånade när den ene av oss dykt upp utan den andre. ”Var är han? Vad gör han? Varför är han inte här?” Nu måste jag skapa mig en alldeles egen identitet.

Kallad till magnetröntgen under skilsmässan

När har uppbrottet gjort mest ont – innan, under eller efter själva beslutet?


– Hela tiden. Även om det var ett gemensamt beslut där vi var – och är – helt överens, så dyker sorgen ändå upp och chockar en. Insikten om att det faktiskt är slut. Samtidigt som minnen av en lyckligare tid gör sig påminda. Men mitt i allt detta finns där ändå en nyfikenhet på vad livet ännu har att bjuda på!

Mitt i separationen fick du ett ödesmättat besked. Vad hände?


– Det visade sig att jag hade förhöjda PSA-värden och blev därför kallad till magnetröntgen i början av året. Där upptäckte man ”misstänkta förändringar” på prostatan. Jag fick lämna vävnadsprov samma morgon som vi åkte till Gran Canaria. Väl där insåg jag, efter fyra dagar, att jag var tvungen att åka hem för att invänta beskedet. Ensam.

Vad hände sedan?


– Jag var övertygad om att det var cancer – för att inte ge mig själv några falska förhoppningar. När läkaren sedan sa: ”Det finns ingen tumör”, trodde jag att han börjat tala ett språk jag inte förstod. Han fick säga det flera gånger, på olika sätt, för att det skulle sjunka in hos mig…

Har du några tips till de som går igenom något liknande som du gjort?

– Var inte rädd för att öppna dig och heller inte för att dina vänner – de riktiga vännerna – ska känna sig besvärade eller att du stör. De vill dig väl och att du ska känna deras stöd. Det finns inget bättre än att, som vän, få höra: ”Tack för att du lyssnade!”

Pekka Heinos kärleksönskan efter skilsmässan

Har du egen lya nu?


– Ja! Oklart dock om jag hunnit flytta in när detta publiceras. Känner att detta är en plats där jag kommer att trivas. Som den kräfta jag är prioriterar jag mitt hem nästan över allt annat. Jag måste känna mig trygg och harmonisk, inte minst för att mitt hem också är min primära arbetsplats.

Du är en toppenkille som folk i alla läger gillar. Jag slår vad om att du har en ny kille inom högst ett år! Sätter du emot?


– Nej, för tusan! Det är såklart ambitionen. Jag vill ju dela mitt liv och allt det kommer att innehålla med någon, verkligen. Men hur ska jag hitta honom? Var ska jag leta? Tror inte jag har tålamod att bara sitta och vänta på att han ska dyka upp, likt prinsen i sagorna…

Vad får man för typ av kille om man blir ihop med dig?


– Åh… En som läser mycket och gärna diskuterar sin läsning med den han har kär. En kille som gillar gemensam träning, långa promenader och cykelturer i Stockholm med omnejd. Och också någon som vill mysa hemma med bara dig, men som lika ofta vill bjuda hem vänner eller besöka dem. Bland mycket annat.

”Jag är definitivt inte konflikträdd”

Vad kan det vara bra att känna till om dig – om man funderar på att lägga in en stöt på dig?


– Om du frågar mitt ex så är det tydligen att jag kan vara kontrollerande, (skratt). Men då säger jag bara: ”Kontrollera tillbaka då och ge mig en match!” Jag är definitivt inte konflikträdd, tvärtom. Jag tror på att ta problemen vid hornen, gärna på en gång, för att rensa luften. Och sex är väl sällan bättre än när man har bråkat lite innan? (Rodnar lite).

Vad i romantikväg får dig att smälta totalt?


– Uppmärksamhet. Att känna mig sedd och uppskattad på ett genuint och ärligt sätt. Behöver inte alls vara några stora eller dyra gester, tvärtom. Jag är rätt ”billig i drift” när det gäller sådant där. Kanske har det med mina finska rötter att göra, vem vet.

Hur ser en vanlig dag ut för dig just nu?


– Mina dagar fylls av läsning, läsning och åter läsning. Jag är ju privilegierad eftersom jag får arbeta med min hobby. Jobbet innebär att jag intervjuar författare på bokmässor, litteraturdagar och liknande samlingar. Jag vill vara så väl förberedd som jag bara kan vara, vilket innebär att jag lägger mycket tid på läsning, research och annan förberedelse. Både författaren och publiken ska känna sig nöjda, förhoppningsvis.

Stolt över karriären

Som journalist har du lett alltifrån ”Karlavagnen” och ”Go’kväll” till ”Gomorron Sverige”, ”Vi i femman” och ”Röda tråden”. Du har även kommenterat allehanda evenemang – bland annat ”Eurovision Song Contest”. Vad har varit roligast?


– Allt, precis allt! Jag blir både stolt och lycklig över att jag fått göra så mycket roligt – och att det uppskattats på så olika sätt av många olika tittare och lyssnare. Ångrar dock att jag inte fört någon sorts dagbok över karriären. Hade nog varit kul att bläddra i nu.

När tycker du att det är piss och pest och senapsgas att vara kändis?

– Mitt kändisskap är numera på en så pass låg nivå att jag blir genuint förvånad om någon känner igen mig. Och att bli känd har ju aldrig varit syftet med det jag gjort i radio och tv. Däremot har jag inte haft något emot det, eftersom jag varit så lyckligt lottad att det väldigt sällan fått några negativa konsekvenser.

Vilken del av Stockholm gillar du mest?


– Det finns väl knappt några delar jag inte gillar. Mitt första jobb i Stockholm 1982 var ju att guida turister i båtar och bussar, så jag fick lära mig mycket – och det snabbt! Intresset för staden och dess historia har knappast avtagit med åren, tvärtom. Och så är det ju en så bedövande vacker plats, med all sin grönska och allt det vatten som omger oss. Världens bästa stad!

Hur grundat lycklig är du, innerst inne, på en skala mellan ett och tio?

– Det pendlar, men jag tror att jag har en grundtrygghet i mig själv och i mina nära och kära, vilket är en bra bas för att kunna vara lycklig. Jag tror också på att lycka är ett val man gör – naturligtvis under förutsättning att de grundläggande mänskliga behoven är tillgodosedda. Man kan aktivt välja det positiva i livet, inte minst för att allt det negativa kräver så otroligt mycket kraft och energi, som man ju kan lägga på annat. Be happy!

Musik är hans favoritterapi

Vad hade du blivit om du valt ett annat yrke?


– Jag drömde en gång om att bli flygsteward, men såg då alldeles för ung ut för att vara pålitlig i passagerarnas ögon. Det var inte meningen. Jag är så otroligt nöjd och tacksam för den karriär jag fått!

Vad gör du för att koppla av när tempot blir för högt?


– Lyssnar på musik. Favoritplattor med dito artister som följt med mig under större delen av mitt liv. Och jag sjunger med i låtarna, kanske hellre än bra, men det är min favoritterapi – och den funkar. Varje gång.

Slutligen Pekka, vilken är den bästa stunden på din dag?


– Det är väldigt olika, men jag är väldigt förtjust i att kura skymning. Att inte tända några lampor för tidigt på kvällen, utan låta skymningen sänka sig – och kanske bara i skenet av några levande ljus. Eller sitta vid brasan i kakelugnen i min nya lägenhet!

Det här är Pekka Heino

Namn: Pekka Heino.


Ålder: 64.


Stjärntecken: Kräfta.


Så bor jag: Kanske i min egen lilla lya, (om jag hunnit flytta när det här kommit i tryck).


Det bästa med mig är att jag: Har så fina vänner.


Det sämsta med mig är att jag: Ibland har alltför kort stubin.


Jag tycker om att: Läsa, baka, gå på bio, träna, spela spel.


Jag ogillar att: Se idiotiska världsledare missbruka sin makt.


Det smarrigaste som finns är: Det mesta som är sött!


Bjud mig inte på: Finkrog. Känner mig bara obekväm där.

Kändismerit: Blivit misstagen för Stefan Holm!