Johanna Lind Bagges grand danois Signe blev lite för exalterad.
För Svensk Damtidning berättar hon om den dråpliga skadan.

Johanna Lind Bagge är en djurvän av rang. Hundarna har blivit som en livsstil för henne och maken Anders Bagge, som älskar att skämma bort de fyrbenta djuren och ha hundflocken runt sig.

Hundarna älskar i sin tur både husse och matte. Men ibland blir kärleken lite för intensiv och då händer det att olyckor sker, något som Johanna visade nyligen visade upp i ett inlägg på Instagram.

”Och när man ser dåligt innan och när den naturliga makeupen gör avtryck från ett tassavtryck”, skriver hon till en bild där hon visar upp ett blåmärke runt ögat.

Annons

”Har ofta blåmärken”

Ja, när Signe av rasen grand danois är i farten får man passa sig. Hon är väldigt mån om att visa kärlek, men hon är också dålig på att uppskatta sin storlek och att hon väger 75 kilo.

– Jag har ganska ofta blåmärken på kroppen ska jag säga dig. Är det inte från en svans, är det från en kraftfull puss. Jag har mycket hundar och två av dem är väldigt stora. Tänk att det är 75 kilo kärlek styck. De är kärleksfulla men ganska omedvetna om hur mycket de väger. Ibland kan det krocka, säger Johanna Lind Bagge till Svensk Damtidning och fortsätter:

Det måste gjort ont?

– Nja, jag är ganska härdad och har hög smärtgräns. Man får räkna med det när det är stora tassar och mycket kärlek. Ibland träffar tassar fel helt enkelt. Framför allt Signe, vår svarta grand danois, är väldigt fysisk och up in your face och vill kramas. Hon brukar ställa sig upp på bakbenen och lägga tassarna på mina axlar för att kunna pussas, men den här gången så missade hon och satte tassen på ögat. Det blev ett blåmärke.

Berättar om nya olyckan

Olyckorna sker med jämna mellanrum, berättar Johanna. Bara häromdagen var hon ute i skogen med hundarna och då var oturen framme igen, vilket ledde till nya blåmärken.

Annons

– Grand danois användes en gång i tiden för att fälla vilt och jag fick en sån jävla åktur häromdagen.

Vad hände?

– Det var en lugn och skön promenad. Men så var det något rådjur, som varken jag eller hundarna såg, som reste sig upp i det höga gräset i skogen och började springa. Hundarna reagerade instinktivt. De var knutna runt min mage och jag flög all världens väg.

– Vad väger jag? 60 kilo versus 75 kilo styck bara drog iväg mig. Jag bara ”hej då, vi hörs”.