Gert Fylkings sjukdom blir bara värre och värre.
För Hänt berättar han om smärtorna som pinar honom redan innan han ens har stigit upp ur sängen på morgonen.
– Det är ett helvete. Det är helt värdelöst.

För några år sedan drabbades Gert Fylking, 80, av en mindre hjärnblödning som satte spår i balanssinnet. Sedan dess har kroppen blivit en motståndare han tvingas förhandla med dag efter dag.

Utöver följderna av hjärnblödningen lever Gert dessutom med neuropati, en kronisk och obotlig sjukdom som angriper nervcellerna. För Hänt berättar han att besvären dessutom bara blir värre – och att morgnarna är värst.

– Ja, det är ett helvete. Det är helt värdelöst, säger han när Hänt når honom över telefon och fortsätter:

– Och det blir bara värre och värre. Jag vaknar av att det gör ont varje dag. Så att på det sättet kunde jag väl önska mig bättre hälsa så att säga.

Så lever Gert Fylking idag: ”I kraft av min ålder”

Trots sjukdomen finns där en envishet som vägrar ge vika. Pensionärslivet har inte blivit en tillbakadragen tillvaro, snarare tvärtom.

Under samtalet berättar Gert att han just nu är på väg att hämta sonen efter en resa i England. Där har han varit och kollat på fotboll. Matchen såg Gert själv hemma i tv-soffan. Som pensionär har han mycket tid över, han beskriver det som att ha ”blivit befriad från arbete”.

– Som skådespelare så finns det väl egentligen ingenting som heter pension, skrattar han och berättar att han trots sin pensionering håller på med en dokumentärfilm.

Utöver det sitter Gert dessutom och skriver på sina memoarer. Ett liv ska summeras.

– Det är ju så att jag har ju gjort en jävla massa saker. Och gjort en massa saker som kanske inte alla andra har gjort. I kraft av min ålder så har jag ju varit om rätt mycket, skrattar han och fortsätter:

– Mina barn har vuxit upp och skaffat sig egna familjer och det finns barnbarn, alltså, livet det går ju vidare va.

Gert Fylking ”äter en skopa piller” för att må bra

När vi går varvet runt och kommer tillbaka till hur han faktiskt mår just nu, berättar Gert att han håller sjukdomen i schack genom mediciner: ”En skopa piller”, som han själv beskriver det. De dämpar det värsta och gör vardagen hanterbar.

– Så lär det väl förbli. Men det håller mig frisk och glad. Det är ju bara att hacka i sig, skrattar han avslutningsvis.