Om Tidöpartierna vinner valet kan Sverige snart vara som Ungern. Demokratin är under attack. Sverige förändras i grunden. Sverigedemokraterna är en säkerhetsrisk. Fara å färde. 30-talet.

Inför förra valet körde Socialdemokraterna skrämselgeneratorn på max. 

”SD:s högerregim hotar grunderna i vår demokrati”, skrev partiledaren Magdalena Andersson på DN:s debattsida när de borgerliga partierna och SD vunnit. Det är starka ord. 

Kanske lite för starka.

När S-ledaren pressades om påståendena i SVT:s 30 minuter – har någon av farhågorna blivit verklighet, undrade programledaren Anders Holmberg – pratade hon om tvättlappar och söndagsstekar. Välfärd och social omsorg. Viktiga saker. Men inte relevant för frågan.

Andersson erkände att Sveriges demokratiska institutioner står pall. Men:

– Det vi ser är att Sverige har blivit tystare, sa hon.

Folkbildningen har fått mindre pengar. Uppräkningen av public services anslag minskar. Minskade bidrag. Trollfabriker på sociala medier. Journalister kan inte skriva det de vill utan att riskera att bli uthängda. 

Så är verkligheten i Tidöpartiernas Sverige, enligt Magdalena Andersson. 

Det är inte första gången Andersson misskrediterar medier och samhällsdebattörer.

Låt oss backa två månader i tiden. I mitten av januari skrev tidningen Kvartal om att lokala, politiskt obundna föreningar i Malmö känt sig pressade att stötta Socialdemokraterna. 

– Politikern sa att vi inte kan fortsätta kontakta andra partier och att ”ni vet vilka som styr i Malmö”, sa en anonym föreningsmedlem till tidningen. Alltså: fixa röster till S, annars ryker de kommunala bidragen.

Det är rena maffiametoder. 

Givet Socialdemokraternas vurm för ett demokratiskt samhälle med ett levande och oberoende föreningsliv borde S-topparna i Stockholm gått i taket när de fick höra om skandalen. Men icke. I riksdagens partiledardebatt tog L-ledaren Simona Mohamsson upp granskningen. Andersson svarade med att misstänkliggöra Kvartal. Det som står där kan man inte ta som ”direkt sanning”, sa hon med syrlig ton.

Det är inte första gången Andersson misskrediterar medier och samhällsdebattörer. Om Youtubeprofilen Henrik Jönsson har hon tidigare ställt den retoriska frågan om vem som ”finansierar” honom. Som om det skulle ligga en lömsk konspiration bakom hans debattvideor.

Och apropå dolda finansiärer. Till listan kan Socialdemokraternas bolag AiP Media läggas. Genom sociala medier-konton och hemsidor har socialdemokratin drivit opinionsbildning med oklar avsändare. Kontona har inte talat om att det är S som finansierat verksamheten.

Magdalena Anderssons engagemang för det fria och öppna samhället och det demokratiska samtalet är säkert genuint. Men innan hon hoppar på Tidöpartierna borde hon se sig själv i spegeln.

För annars kan man misstänka att hon med ”demokrati” menar ”socialdemokrati”. Och det är ju trots allt inte samma sak.