30 år har gått sedan Sverige startade sin största buskis-teater. I sommar bjuder Vallarnas friluftsteater i Falkenberg upp dörrarna till ett jubileumsfirande, med föreställningen ”Saltstänk & smuggelsprit” på tapeten och några av landets mest älskade skådespelare i ensemblen.

Ewa Roos, som vanligtvis njuter av det goda pensionärslivet, ställer sig återigen på scen – mycket tack vare att Annika Andersson och Jojje Jönssons medverkan.

– Jag har inte läst något manus. Ingenting. Så jag vet inte ens vad den kommer handla om, haha. Men hela ensemblen är fantastisk. Det är så fint att jobba på Vallarna också. En fantastisk friluftsteater.

– Jag fick i alla fall veta att jag ska åka rullstol. Det passar mig bra. Den här damen jag spelar har lite bett i replikerna i alla fall. En stram och förmögen änka. Så mycket vet jag. Det passar mig som handen i handsken. Det är såna roller jag får, med bett i repliken och lite jävla anamma.

Ewa Roos har varit aktiv i över 60 år. I sommar är hon aktuell med föreställningen ”Saltstänk & Smuggelsprit” på Vallarna i Falkenberg.Karin Törnblom/TT
Relationen till Eva Rydberg

Ewa Roos lever för det mesta ett härligt pensionärsliv. Därför känner hon ingen stress kring att behöva jobba, men att få stå på samma scen som Annika Andersson gör att fingrarna kliar.

– När jag och Annika spelade tillsammans i ”Pang på pensionatet” var det några gånger vi skrattade så att tårarna rann på scen. Vi kunde inte fortsätta för vi skrattade så mycket. Publiken skrattade lika mycket, för de förstod att det sprack på riktigt för oss. Det var äkta.

Måste vara en ynnest att ha så kul på jobbet?

– Ja, men så har det inte alltid varit. Jag gjorde min första skiva 1963. Jag var bara 13 år när jag gjorde mitt tv-framträdande och skiva. Jag har spelat mycket revyer och musikaler. Det finns gånger man gått till jobbet, suckat och tänkt: ”Gud vad jobbigt att gå dit”. Det kan handla om ensemblen, att något hänt.

I flera år har Ewa Roos även kamperat ihop med skådespelerskan Eva Rydberg. Den här sommaren blir de dock konkurrenter, något som Ewa tycker kommer bli hur kul som helst.

– Vi har gjort jättemycket ihop, jag var ju 14 år på Fredriksdalsteatern.

– Vi gjorde även en massa krogshower i början på 70-talet. Sen när Eva övertog Fredriksdalsteaterna var det för att vi skulle få jobba ihop. Jag blev anställd där på teatern. Men hon har sitt, jag har mitt. Visst träffas vi och käkar middagar hos varann, absolut, men vi har mycket för oss på varsitt håll, med barn och barnbarn och så.

Tuffa sjukdomarna

Ewa Roos har stått på scen i över 60 år. För några år sedan kände hon att det fick vara nog, efter att ha drabbats av muskelreumatism samtidigt som det pågick mycket i livet.

– Jag åkte på något som heter PMR-reumatika och kunde inte klä på mig själv. Min man Kenneth fick hjälpa mig. Under tiden höll jag på med Masked Singer och var mitt uppe i en flytt till Helsingborg. Då kände jag att det fick vara nog.

– Men så fick jag hjälp med kortison och jag kunde röra mig och gå som en normal människa igen. Det gjorde också att jag kunde jobba. Förra året tog jag dock det väldigt lugnt. Jag gjorde något Allsång på Skansen men inte mycket mer än så.

Muskelreumatism är inte den enda allvarliga sjukdomen som drabbat Ewa Roos. Hon har tidigare berättat om problem med förmaksflimmer och artros.

– Ja, jag åkte på förmaksflimmer mitt under en föreställning. Vi spelade Pang i bygget och jag säger till Adde Malmberg: ”Hjälp, jag har fått flimmer”. Det går inte att beskriva känslan. Jag blev hämtad med ambulans och upp till Sahlgrenska.

– Då rökte jag också. Men när jag kom ut därifrån, dagen efter, tog jag en cigarett utanför hotellet och sa: ”Det här är min sista cigarett”. Och det blev det också.

Var det svårt att sluta röka?

– Ja… den första veckan går inte ens att beskriva. Jag höll på att ta livet av min man till att börja med. Det vore intressant att ta en cigarett idag för att se om man blir fast igen, men jag vågar inte det.

Saltstänk & Smuggelsprit spelas på Vallarnas Friluftsteater i Falkenberg sommaren 2026.Ewa Roos är en av skådespelarna.Bo Håkansson
Kärleken till maken Kenneth

Maken Kenneth har alltid varit Ewa Roos trygga klippa. De har varit ett par i 55 år och varit gifta sedan 1979. Ett liv utan honom är otänkbart.

– Han är den stora tryggheten. Han är lugn, sansad och har mycket i skallen – han är väldigt intelligent. Nej, utan honom är livet ju bara löjligt.

Du har även funnits där för honom, när han drabbades av tjocktarmscancer för sex år sedan?

Du har funnits där för honom?

– Ja, men han mår jättebra idag efter alla undersökningar som görs efteråt. Innan tjocktarmscancern hade han aldrig varit sjuk tidigare.

Vad är framgångsreceptet till ett lyckligt äktenskap?

– Vi är väldigt olika. För vår del har det nog varit bra. Förstå att vara gift med en sån som mig?

– Han öppnar fortfarande passagerardörren när vi ska åka bil. Han tar aldrig sista matbiten trots att han borde.

Har du några andra spännande projekt på gång?

– Det är pensionärslivet som gäller. Vi gör den här grejen i sommar och sen turné fram till september. Det är full fart. Under veckorna åker vi upp till storstan för att hälsa på barn och barnbarn. De brukar även komma hit till Helsingborg. De älskar att komma hit och vara i vår stora lägenhet. Alla får plats.

– Kenneth säger att han fick barn när han var nio år gammal, men det stämmer så klart inte. Däremot var det tidigt. Han var 19 år. Vi har fyra barnbarn ihop, plus Kenneths två barnbarn, sen är det nio barnbarnsbarn…. Ja, det är jättemycket barn.

Du låter lycklig?

– Ja, hela familjen är väldigt nära. Man får jämt höra i telefon ”vi älskar er” och man känner ”gud, nånting i livet har man gjort bra”.

Foto: TT/Bo Håkansson